Först och främst måste vi förstå vad social hållbarhet är. Tyvärr finns det inget universalmått för detta. Inga standardindikatorer som kan appliceras. Istället måste dessa definieras från fall till fall i dialog med de aktörer som påverkas av och påverkar frågan. Vilken stad vill vi ha? Först när vi gemensamt har analyserat problem och möjligheter kan vi skapa oss en bild av vad en bra stad betyder i det aktuella fallet. Då har vi en tydlig målbild.

Därefter behöver vi utöka vår verktygslåda när det gäller att förstå vilken typ av åtgärder som stärker de mjuka värdena i en stad och bedöma konsekvenser av planer och projekt utifrån deras påverkan på sociala värden. Här behövs tvärsektoriell samverkan. Här behövs samarbete mellan olika aktörer. Och här behövs åtgärder på lång och kort sikt. Ett stadsutvecklingsprojekt kan vara ett projekt. Men en samhällsförändring är kontinuerlig. Vi måste därför bryta ner murarna mellan olika planeringsnivåer, förvaltningar och tidshorisonter.

Att engagera medborgare och andra aktörer i jakten på lösningar är av högsta prioritet. Hur våra städer utvecklas beror i slutändan på hur människor väljer att använda och bidra till de platser där de bor, jobbar och vistas. Där har kommunen en viktig roll i att skapa den plattform som behövs för att andra aktörer ska stärkas.

Skriften ”12 insikter för en socialt hållbar planering” presenterar hur de mjuka värdena kan stärkas genom analys, målsättning, åtgärd och konsekvensbedömning/uppföljning, och hur medborgare kan involveras kontinuerligt genom processen. För en djupdykning i hur man kan jobba med medborgardeltagande för både planeringsvärde och förtroendevärde har vi beskrivit processen för arbetet med Brandbergens Utvecklingsprogram ur detta perspektiv.